"En sann historia för 50 år sedan"

                          När jag nu talat om teaterbesök, så kom jag att tänka på en regnig kväll för mer än femtio år sedan. Den var inte  planerad för just teaterbesök utan i stället för bio. Det var nästan nödvändigt att få lite avkoppling från den jobbiga dagen. 
 När jag tänker på det så här efteråt - jag kunde  ha blivit utkastad  den här kvällen också. - det var nära.
 Jo - den där "regniga kvällen" - åkte runt för att läsa på bio broschyrerna, men det var inga som jag fastnade för, det skulle vara lite gladare saker. Hittade det i Folkets Park där det om en halvtimme skulle spelas en känd operett av ett ambulerande sällskap - g
ick in och ställde mej i lång kö -  men anade väl att de flesta hade beställt bijetter och det visade sej också att så var det - jag vände om, jag knäppte till regnkappan och var på väg ut, då jag hörde att någon talade vid kassan - den som kom efter mej hade just talat om att hennes make inte kunde komma med på grund av ohälsa - jag hade inte hört detta
samtal utan jag var på gång ut förbi den återstående kön - men någon ropade framme vid kassan och det repeterades bakåt i kön att det blivit en plats ledig - gick fram å köpte den biljetten och hon som hade betalt för två, fick pengar tillbaka, själv tänkte jag "vilken tur man har" - att vara ute så här i denna regniga kväll - men ordspråket säger: "man måste simma mot strömmen för att komma till källan" - så jag  hängde av mej rocken - snyggade till mej lite - det var bara någon minut kvar - salongen var fullsatt - jo, där, på tredje radens mitt, fanns min tomma stol - "mitt bland sociteten" - man fick ju bocka och tacka sej fram - göra sej så smal om möjligt , å så var man där - just som ljuset släcktes - antagligen väntade de på att jag skulle sätta mej - å hade de släck tidigare så hade jag fått vänta till pausen innan jag vågat mej dit - trots att man var ganska orädd.  Ja, man får ju inte vara för rädd när man går in på sådana här jippo, å det visade sej i andra akten, för majoriteten blev lite engagerad i handlingen - min biljettfrälskelska, om jag får säga så, var ju van att ha någon  att hålla i handen vid sådana påfrestande tillfälle så jag blev inte så förvånad när hon sökte min hand - vi höll varandra i handen ända till finalen - jag bad henne "hälsa hem och tacka för den fina platsen jag fått".  Ja, detta hände för "mer än femtio år sedan". Ni  har väl sett i mitt förra blad att det kan hända helt andra saker när man går på teater - man kan bli utkastad.....
 Det var väl också bra att man gick dit till Folkets Park, för det är inte bra med tomma stolar - min biljettfrälskelska  kunde ha tagit faan i handen, för det var han som satt sej i den tomma stolen på Vasateatern.