Observera att detta är en "DRÖM"

 Drömde år 1997  att jag var på teater 

 Det som hände på Vasateatern
Föreställningen började med  en tom stol bredvid min
                Kom ju efter ett tag underfund med att någon hade beställt en plats bredvid mej en månad i förväg  - undrar - hade han legat gömd under stolen - det kanske var bra för honom att jobba i denna mörka och öronbedövande föreställning  som helt passade honom - inte mej - för jag kom aldrig underfund med det fina i sången, trots att hela Sverige hade rest till Stockholm för att uppleva detta mästerverk. Ja egentligen var det väl inte så tokigt för min fru och jag hade ju varit där fjorton dagar tidigare med lyckad behållning - men det hade jag ju ingen aning om när jag nu drömde - så jag fortsätter att skriva här

Föreställningen började med den tomma stolen obesatt. Den var tom nästan till pausen.

 Bestämde mej för att i pausen försiktigt fråga honom om hur han kommit dit utan att jag märkt ankomsten - har alltid varit min inställning att angripa otrevligheter innan de gör - anade att det måste vara något j-skap på gång, vände mej mot honom och lite tyst "Hur kom  du dit?" - det skulle jag aldrig ha gjort - han kastade mej mot svängdörren så den flög upp och jag slängdes med en smäll i en skottkärra, som stod färdig för transport mot utgången - så en okänd man före och två efter, som körde mej  ut genom hallen och ut på Vasagatan. Kunde se en skymt av centralstationen, men de hade tydligen  inte för avsikt att köra in mej dit med skottkärran, nä det blev ett billigare ställe, för lite längre fram så dök det upp en plats med bord för prylförsäljning - ja, inga dyra saker för jag bedömde dem till högst 20 kronor pr styck. Försäljningschefen - han, som tydligen var högste chef för  skottkärregänget kunde jag snabbt förstå,  verkade väldigt distraherad av ett mobilsamtal från sin fru, som ville att han omedelbart måste rusa hem - "Nä - jag har mycket att göra här". Men han blev tvungen att rusa iväg och gav mej  order att taga hand om bordet å sälja prylarna...... Jag gav kunderna ett pris på deras frågor vad det kostade, men det blev inte någon affär - likadant med nästa kund, som skulle få köpa klockan för 2 kronor men de tyckte väl att det blev för dyrt - men de tog prylarna och gick utan att ge mej några pengar - jag satt ju där i skottkärran och kunde inte göra så mycket åt det - efter en kvart så var det tomt på bordet och jag hade inte fått in ett öre i penningburken - nu kom föreståndaren inrusande - han hade snabbt varit hemma ett tag .Det verkade som om han hade något mordvapen med sej. ...Men då - som många gånger förr - kom min skyddsängel  svävande över bordet, bara på en halv meters avstånd -syntes så verklig, hade fått lite färg på kinderna efter sitt hastiga ingripande, men vingarna var vita. Hon tog snabbt kommandot  över föreståndaren och hela Vasagatan  - "Hej Egon"  "Ursäkta att jag inte var med dej där på  teatern" - Jaa, Hej!  "Jag känner igen dej - du har varit med mej ända sedan jag var liten"....Då sade hon "Nu ska jag hjälpa dej tillbaka till teatern"   "Nä - gör inte det utan hjälp mej i stället så jag kommer hem"! "Ja, det ska jag göra"    .......Sen vaknade jag och var hemma - "Å vad skönt!"

   Observera att drömmen  slutar här men; Dagarna gick och jag hade skaplig kontroll på allt hemma, men jag hade ju inte min fina telefon någonstans. Men som alltid - man kommer tillbaka till drömmen ibland - vad var det som hade gått sönder när de slängde mej i skottkärran? Hade jag möjligen min telefon i bakfickan  - var det den som hade gått i kras?  Det gick ytterligare några dagar och det hade inte gått upp några ljus för min skottkärra hemma, den var inställ för vinterförvaring i det lilla skjulet bakom garaget, den brukar stå där på änden tillsammans med annat. den kunde omöjligen ha något samband med min mobiltelefon. Dagarna gick och jag kunde inte släppa tankarna på min fina lelefon - men till slut - jag hade inget ärende till skjulet men jag ska i alla fall gå dit, å se efter, utan minsta förhoppningar... Ja, där låg min telefon i en vågrät stående skottkärra - helt oskadd efter att den varit borta i tre veckor. 
 "Sen gick man å trodde på både drömmar och änglar "